En känslosam start

För fyra dagar sen blev jag nu äntligen ägare till min barndoms sommarstuga. Det har varit en mer känslosam start än jag förväntade mig. Egentligen hade jag redan tillgång till stugan. Jag hade till och med nycklar dit.

När jag planerade övertagandet förra året såg jag framför mig att det skulle bli en första vecka av städning och kanske målning och annat som har med att göra en plats till sin egen att göra. Under vägen hit har det dock på grund av sjukdomar i familjen och annat visat sig att livet ville ta en annan väg.

Veckan inleddes med att hela min ursprungsfamilj åkte tillsammans till stugan för att påbörja utrensningen av saker som inte ska vara kvar där. Min far och mor tog med sig släpkärran och vi ägnade hela eftermiddagen och kvällen åt att gå igenom och grovsortera det som nu skulle flyttas hem till dem för vidare genomgång och borttransport eller bevarande.

För första gången på kanske fyrtio år satt vi där tillsammans bara vi fyra och fikade på altanen på framsidan. Det var en fin och känslosam upplevelse. Det blev också många skratt och lite gråt under röjandet bland alla gamla prylar och kartonger.

Senare under veckan var vi där igen. Denna gång med fokus på det som skulle köras till återvinningscentralen. Det är så mycket saker att gå igenom! Vi hann med det som nu är ett litet förråd i bakre delen av Lillstugan och som jag planerar att göra om till min verkstad för de närmaste åren.

En hel del av virke och ”bra att ha prylar” får vara kvar. Det kan jag ta ställning till efter hand. Men skräp och gamla plast- och heltäckningsmattor i rullar som sparats där i många år – blev äntligen slängda.

Även i det rum i Lillstugan där vi i familjen sov när jag var liten och vi var i stugan fanns en del större saker att köra iväg. T ex ett gammalt kylskåp och tyger och en madrass som luktade hemskt illa eftersom det förvarats där utan uppvärmning under lång tid.

Lukten har tyvärr satt sig i allt i rummet och likaså i förrådsdelen, så där blir min första utmaning att såpskura och vädra ut ordentligt och åtminstone måla om väggarna, för att det ska gå att göra om till ateljé och gästrum.

Samtidigt som vi nu börjat rensa, så har jag börjat föra in nya energier genom att köpa in växter och plantera dem vid stugan. Tillsammans med min syster åkte jag först till Greeks Handelsträdgård som ligger några mil bort. Där fanns det mycket kvar att välja på för att vara så sent på säsongen.

Jag hittade både en Salvia och en Gräslök. Dem planterade jag tillsammans med Timjan och Rosmarin som redan fanns i rabatten framför stugan. I rabatten i övrigt växer nu enbart prydnadsbuskar, men dem tänker jag ta bort för att göra plats för nyttoväxter.

En buske fick ge plats redan nu åt det jag nu köpt. Och i framkant av rabatten planterade jag de fyra jordgubbsplantor jag fått genom en växtbytargrupp på Facebook tidigare.

På samma utflykt stannade vi vid Stolpens Trädgård, där jag redan någon dag innan varit inne för att jag hade vägen förbi. Vilket fantastiskt ställe! Så kunniga och generösa ägare och ett så spännande utbud av växter.

Första vändan hade jag hittat en Fläderbuske och två olika sorters Blåbärstry, och nu tillsammans med min syster så kompletterade jag med en hasselbuske, en Rosenkvitten och en stor Lavendel. Buskarna har jag ståendes där jag bor tills jag bestämt plats för dem, men Lavendeln gör nu de övriga läkeväxterna sällskap vid stugan.

Under ett av besöken vid stugan hjälpte dessutom min far till att koppla in den kvarvarande regnvattentunnan. Det innebär att jag har stor glädje av allt regnande dessa första två veckor i juli och att det bara är ett av vattenprojekten kvar nu – vid diskbänken.

Ibland behöver livet få ta lite mer tid och plats som det är. Jag hade som sagt ganska klart för mig innan hur jag trodde denna första vecka skulle bli. Men istället har jag har haft behov av att ge utrymme för såväl glädje som sorg och oro.

Även min kropp har krävt uppmärksamhet genom diverse symptom och krämpor som krävt läkarundersökning och ändrade levnadsvanor. Så istället för att rikta blicken uppåt och framåt, har jag just nu ett behov av at rikta den mer inåt och ta dagen som den kommer.

Kräftans tecken kan förknippas med hemmet, familjen, hjärtat och känslorna. Så denna nymåne handlar för mig om att sätta intentioner utifrån vad mitt hjärta säger mig – och kanske utifrån vad mina känslor och hela min kropp säger mig – snarare än vad jag kan se för min inre blick och genom mina tankar.

Jag kämpar ofta med balansen mellan vilja och förmåga. Nu behöver kroppens förmåga får leda vägen och jag behöver känna in vad jag vill göra en dag i taget. Göra det jag kan, släppa taget om förväntningar och lita på att Gudinnan tar hand om slutresultatet.  

…så är jag så tacksam för att jag har min familj omkring mig just nu och att jag får dela denna första tid vid stugan med dem. En känslosam start känns faktiskt precis som det ska. Allt det där jag vill förändra och utforska finns kvar. Det tar kanske bara lite längre tid.

Om du vill läsa mer om visionen för bloggen och för livet i stugan kan du kika på mitt allra första inlägg här.

Hur tar du tillvara på sommaren och vad innebär det i praktiken för dig just nu? Skriv gärna i kommentarerna!

Om du tror att innehållet kan vara intressant för någon mer: Dela inlägget i dina sociala medier!

Blessed be,