Höstdagjämningen – dagen då det är balans mellan ljus och mörker har passerat. Än en gång påminner årstiden oss om balans. Balans mellan ljus och mörker, aktivitet och vila, inkomster och utgifter, dag och natt.
Obalans mellan aktivitet och vila
De senaste månaderna har jag använt för mycket av min energi. Först till allt kring stugan. Sedan när semesterna var slut, till att starta upp de projekt jag arbetar med i jobbet. Jag gjorde även en resa till England med jobbet där jag som avslutning hade möjlighet att stanna några dagar extra för att besöka Glastonbury för första gången. Fantastiskt på många sätt – men också energikrävande. Om det kommer jag att skriva ett eget inlägg så småningom.
Jag har ett inspirerande, flexibelt och stundtals väldigt socialt arbete vilket är bra. Men det har många gånger visat sig utmanande för mig att hitta en balans mellan engagemang, aktivitet och vila. Nymånen den 2 oktober blev en välbehövlig vändpunkt för mig den här perioden. Äntligen fanns mer tid till vila och återhämtning.
Höstdagjämning i stugan
Höstdagjämningen inföll i år den 22 september kl. 14.43 och då hade jag efter lång tid av korta besök, möjlighet att tillbringa en hel dag vid stugan igen. Jag hade med mig en mix av saker: Äppelpaj och vaniljsås (köpt på Ica), lite akrylfärg och min väska där jag har lite av varje för att kunna genomföra en ceremoni.
Kreativa projekt
En eftermiddag tidigare samma vecka hade jag varit där och tvättat tak, väggar och golv i lillstugan. Allt för att kunna måla innertaket. En av höstdagjämningsdagens uppgifter hade jag därmed tänkt skulle vara att lasera innertaket där. Det visade sig dock att äggoljetemperafärgen hade stått för länge…
Jag blev så besviken på mig själv över att ha slösat så mycket pengar på färg som nu måste kastas. Men samtidigt blev en del av mig lättad eftersom jag redan insett att jag inte hade energi till att måla alla tak i båda stugorna nu under hösten. Lärdomen är att ta små steg och göra klart en sak i taget – lite i taget.
Istället för att måla tak, ”begravde” jag den illaluktande (och biologiskt nedbrytbara) lasyren i en grop intill trädgårdskomposten. Sen använde jag istället en del av tiden till att fixa till ett litet älghorn som hängt i lillstugan i många år och sett lite sunkigt ut.
Nu målade jag det som är en del av skallen med vit färg – och själva hornen fick en liten touch av guld. Det kändes fint att kunna ta tillvara på hornen och ge dem en central plats ovanför altaret i stugan. Min trumma är dessutom också en Älgtrumma och har runan Algiz inristad i ramen: ᛘ
Jag tog även en promenad för att hitta lite offergåvor till altaret. Färgerna för altaret vid höstdagjämningen, eller Mabon-altaret som det också kan kallas, är orange och röd enligt den tradition jag hittills lärt mig följa.
Jag fann både lite höstlöv, ett par kantareller och några nypon. En Amanita Muscaria – mer känd som Flugsvamp såg jag också, men den fick stå kvar. Jag blev dock glad över att se henne – efter som hennes historia och helande egenskaper redan tidigare väckt min nyfikenhet… Mer om det en annan gång.
Bastuceremoni och magiskt te
Min ceremoni inleddes sedan med att jag tände ljusen på altaret och kallade in Moder Jord och öppnade rummet för att kunna arbeta melan världarna. Jag tillredde en kopp te med äpple, kanel, kummin, fänkål och kryddnejlikor – och en liten mikrodos Amanita Muscaria. Såväl äpplet som svampen och kryddorna har magiska aspekter. Tillsammans använda jag dem nu för ökad energi , helande och klarsyn.
Innan jag tillredde mitt te satte jag upp den tältbastu jag skickat efter tidigare och tände i kaminen. Det tog bara tio minuter för att få upp temperaturen!
Jag badade bastu och mediterade över vad jag behöver göra för att skapa balans i mitt liv. Efteråt satt jag på verandan och drack mitt te, åt äppelpaj och kände mig väldigt avslappnad. Jag drog ett orakelkort och avslutade sedan ceremonin med att tacka Moder Jord och stänga rummet igen.
Höstdagjämning med olika traditioner
Precis som Lammas så har Höstdagjämningen kallats vid olika namn och firats på olika sätt beroende på var i världen och vid vilken tid vi tittar. Eftersom jag fortfarande är relativt ny när det gäller att följa årshjulet så tar jag gärna hjälp av andra som beskrivit detta på kloka sätt.
Tolkningar av Keltiska traditioner: Mabon
I den Avalonska tolkningen av Keltisk tradition är det vid höstdagjämningen enligt Kathy Jones (The Ancient British Goddess, 2017) tid att uppmärksamma jordgudinnorna. Hon tar bland annat upp Brigantia, Moder Jord, och Gaia. De livigivande gudinnor som skapat livet, jorden och våra kroppar och som ger oss kraft att leva våra fysiska liv. Här kopplas jorden till färgen röd.
Den Keltiska benämningen Mabon kan kopplas till Moder Jord och att det nu är den andra skördehögtiden som firas, om vi ser till dess historiska ursprung så som det beskrivs av författaren till bloggen med det passande namnet Mabon House:
Mabon was established as the last of the eight Sabbats in the 1970s, but its roots as a harvest festival go back to ancient times. Named after the ancient Welsh hero Mabon ap Modron, meaning ”Son of Mother,” Mabon is the second of three harvest festivals in the Wheel of the Year (with Lughnasadh being the first and Samhain the third). Lorri Shields Brown, grundare av Mabon House
Tolkningar av Nordiska traditioner: Höstblot, Äppelfesten eller Nornornas afton
I boken Nordiska Gudinnor (Sofia Karin Axelsson, 2021 [2013]) använder författaren istället benämningar som Höstblot, Äppelfesten och Nornornas afton. Det sistnämnda syftar på de tre Nornorna i nordisk mytologi; Urd, Skuld och Verdandi. Precis som vid övriga av årshjulets högtider, anser många att slöjan mellan världarna blir tunnare just vid höstdagjämningen. Så vill du ställa frågor om ditt liv till dem som väver ödestråden så är detta alltså en gynnsam tid.
Spindeln och ugglan är djur som Sofia skriver om i relation till denna säsong, båda djur som jag förknippar med gammal visdom och med modergudinnan.
För att förstå benämningen Höstblot tar jag hjälp av Emilia Blom, eller Vildmedicin som hennes namn i sociala medier är. Hon beskriver ursprunget till ordet Blot i den kurs om Runornas Årshjul som jag just påbörjat.
Enligt Vildmedicin finns det flera uppfattningar om ordets etymologi, men ingen av dem kopplar blot till ordet blod som det kanske är lätt att tro. Istället nämner hon bland annat gotiskans ord blôtan som handlar om att ”dyrka” eller ”tillbedja” och hennes egen tolkning är att det från början kan ha betytt något likt ” åkalla med besvärjelse eller offer”. Med denna tolkning kan jag lättare använda benämningen Höstblot.
Äppelfesten skulle jag själv kunna associera till det överflöd av äpplen som ofta finns under slutet av september. Men Sofia Karin Axelsson (2021 [2013]) skriver att historiskt och mytologiskt kan äpplet representera gudinnans makt över liv och död. Hon kopplar det till Iduns gyllene äpplen som ansetts vara en källa till evigt liv.
Förutom Idun så relaterar hon denna högtid till ”generös Moder (likt Keltisk tradition), men också till ”synsk Hagga”. Hon föreslår att detta kan vara ett tillfälle att begrunda hur vår själ (liksom gudarna i Asgård) är beroende av gudinnans livs- och dödskraft för fortsatt liv.
Livs- och dödscykeln i naturen
Allt i naturen som mognat, börjar nu att förruttna och dö. För att istället bli till näring till nytt liv til våren. Från och med höstdagjämningen är det mörkret som härskar över ljuset.
Det är dags att sakta ner och rikta uppmärksamheten inåt i oss själva mer än utåt i världen. Nu kan vi fråga oss vad vi kan skörda som fått växa detta år. Men även vad som behöver dö (vad kan vi släppa taget om) för att lämna plats åt annat.
Månvarvets insikter
Som jag inledde med, var det vid nymånen den 2 oktober som jag äntligen hade möjlighet att påbörja min resa inåt igen efter en lång utåtriktad period av hög aktivitet och mycket sociala uppgifter på jobbet. Men det har inte varit stilla i mitt inre på länge heller…
Skuggarbete
Jag har arbetat ganska mycket med mig själv på ett inre plan under de senaste månaderna. Under sommaren började jag hos en psykolog via Mindler (som jag inte har något betalt samarbete med). Tillsammans med henne har jag fått flera värdefulla insikter om vad som gör att jag till exempel har svårt att skapa balans mellan att ge och ta emot i nära relationer och att varför jag tar över och fixa för mycket när någon i min närhet mår dåligt.
Att jag har en mer eller mindre aktiverad medberoendeproblematik var inget nytt. Men jag har också lärt mig hur stress och trauman har satt sig i kroppen via nervsystemet som fastlåsta ”frysreaktioner”. Det är en del av kroppens fly, fäkta, frys-reaktioner. Genom samtalen har jag förstått hur det påverkar mig i vardagen. Men även på vilka sätt det på sikt går att läka.
Skuggarbete tar tid och energi, men bakom våra skuggor finns skatter som vi behöver för att ta oss vidare och blomstra i livet. Den kommande fullmånen är ett astrologiskt gynnsamt tillfälle för sånt arbete. Men tid att integrera de insikter som jag fått är lika viktigt och för mig kommer den närmaste tiden att handla om just reflektion, vila och integrering.
För att avsluta …
Min första säsong som stugägare lider mot sitt slut. Jag är så tacksam för allt jag hunnit med och för all hjälp jag fått av min familj denna sommar. Stugan kommer att vara en plats för vila och reflektion, ceremoniellt firande och återhämtning under årets mörkaste månader.
Det enda jag behöver göra innan det blir snö är att:
Hur firade du Höstdagjämningen? Har du några insikter kring skuggarbete som du vill dela med dig av? Skriv gärna i kommentarerna!
Tror du att innehållet kan vara till glädje för någon mer? Dela gärna inlägget i dina sociala medier och följ CaMP på Instagram!
Blessed be,