Jag utforskar hela tiden olika sätt att förstå och fira årstidens växlingar. Tidigare har jag använt benämningen Samhain för just högtiden i månadsskiftet oktober – november. Men eftersom Samhain har sina rötter i den keltiska traditionen och jag bor i Norden, har jag den här hösten velat fördjupa mig i hur denna tid på året uppmärksammades här – i det som kallades Álfablót.
Att fördjupa relationen till våra nätverket av förlevande verkar dock vara något gemensamt inom flera traditioner kopplade till denna tid på året.
Historisk bakgrund
Enligt den fornnordiska skaldedikten Austrfararvísur finns det belägg för att människor i Norden firade något som kallades Álfablót . En kan förstå Alver (Álfar) som manliga förlevande. Jag använder uttrycket förlevande som ett könsneutralt sätt att benämna förfäder och förmödrar. De kvinnliga förlevande kallas för Diser (Dísir). Författaren, konstnären och ”The Pregnant Hag” Imelda Almqvist skriver i ett blogginlägg i The Pagan Collective’s blogg att:
The Álfar are the male ancestors. The female ancestors (Dísir) have their own special day in the Yule period (Modranatt or Ancestral Mothers’ Night) as well as the Dísablót (Offering ritual to the female ancestors) in early Spring.
Historikern och författaren Åsa Trulsson beskriver på sin sida Soldiser.se hur detta firande ägde rum. Det skedde i övergången mellan höst och vinter. Ungefär vid samma tid som vi idag uppmärksammar Halloween, Alla helgons dag och De dödas dag.
Enligt t ex författaren bakom sidan Valkyrja.com delade de i det förkristna Norden året i två halvor: Vinter och sommar. Det var just övergången mellan årstiderna som sågs som heliga tider. Då blotade en till gudar, förlevande och väsen. Flera källor anger dessutom att även astronomiska skiften såsom solstånd och dagjämningar var viktiga. Men de praktiska årstidsbloten verkar ha haft störst betydelse.
Dåtidens firande
Álfablót verkar ha varit en mycket privat och hemlighetsfull ceremoni, till skillnad från de flesta andra högtider på den tiden. Trots en annars dominerande gästfrihettkultur under den sena vikingatiden – fick främlingar inte komma in på gårdarna under just Álfablótet.
De flesta forskare är enligt Trulsson överens om att husfrun ledde firandet och att alverna hade en nära koppling till de förlevande. Alverna ansågs då vara de dödas andar, snarare än naturväsen i vår moderna bemärkelse. Jag tycker om tanken att Álfablótet inte bara var en årstidsbunden ceremoni. Att det också var ett firande av släktskap och en vördnad för dem som gått före. Där en hedrade de döda och bad om deras välsignelse inför den mörka kalla vintern.
Nutida firande
I dag har vi inga fasta regler för hur Álfablót ”ska” firas. Det är snarare en återupplivad tradition som vi får väcka på nytt. Något somkräver varsamhet och respekt både för platsen vi lever på och för våra egna släktlinjer. Många som praktiserar arbetar i små, intima ritualer – ibland ensamma, ibland tillsammans med en nära vän eller familjemedlem. Firandet utgår ofta från tre nycklar: ljus, gåvor (blót) och relation med förlevande.
Förslag till en enkel ceremoni för att hedra de förlevande
Du kan börja med att skapa en stilla plats, inne eller ute. Ett tänt ljus – eller ett batteriljus om det känns tryggare – räcker för att markera övergången från vardag till ritual. Gåvan kan vara något enkelt: en skvätt öl, lite bröd, eller något annat något du själv tycker känns passande. Det är tanken bakom som räknas.
Enligt den relationsbaserade och helande praktik som Daniel Foor och nätverket Ancestral Medicine lär ut, ska kontakten främst ske med helade, trygga förlevande. Det skapar en ceremoni som inte drar upp gammal smärta, utan som bygger på tacksamhet och läkande närvaro.
Du kan börja med att nämna de namn på förlevande du känner till, eller tala till släktlinjen som helhet. Jag brukar säga något i stil med: ”Var hälsade ni som är helade och välvilliga, välkomna att närvara om ni så vill.” Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Jag upplever att kontakten blir klarare i en enkel ceremoni.
Efter att du riktat din hälsning till de helade förlevande kan du sitta en stund i tystnad. Kanske upplever du en känsla av närvaro i kroppen, kanske inte – båda delarna är helt okej. Lyssna även efter eventuella budskap eller insikter.
Du kan avsluta med att tacka förfäderna och be dem dra sig tillbaka till sin värld, innan du återgår till din. Jag brukar manifestera avslutet genom att blåsa ut ljuset. Det ger en tydligt slut på ritualen, något som både Foor och många nordiska utövare betonar som viktigt för att se till att skapa trygghet i relationen med andevärlden.
Fördjupa ditt arbete med de förlevande
Nutida Álfablót handlar inte om ”att göra rätt” tänker jag. Snarare att hedra, lyssna och hålla kontakten levande – på ett sätt som känns äkta för just dig och den plats där du finns. Jag har skrivit mer utförligt om hur en kan inleda arbetet med att läka generationsöverskridande trauma med de förlevande enligt Foors principer i ett annat blogginlägg HÄR.
Jag har översatt en ritual för att initiera kontakten med de förlevande till svenska, inspirerad av en ritual Foors bok Ancestral Medicine. Den finns att ladda ner i en PDF som du får om du prenumerarar på CaMPs Nyhetsbrev. Är du redan prenumerant kan du logga in med lösenordet och hitta PDFen här under CaMPs Nyhetsbrev.
Reflektion: När du läser om Álfablót och tänker på dem som levde före dig – vilka av dina förfäder vill du tacka eller vilken av dina fyra släktlinjer känns närmast dig denna höst? Och om du skulle hålla ett eget Álfablót – hur skulle det se ut?
Som avslutning…
hoppas jag att du haft en fin Álfablót och att du hittat något du har glädje av här i bloggen! Att hålla ceremoni med våra förlevande behöver inte ske vid en särskild tidpunkt, men jag brukar arbeta med de förlevande lite extra nu under sena hösten, fram till Midvinterblot.
Har du kanske ideer för DIY att göra vid Álfablót, eller blev du intresserad och vill veta mer? Skriv gärna i kommentarerna!
Tror du att innehållet kan vara till glädje för någon mer? Dela gärna inlägget i dina sociala medier och följ CaMP på Instagram!
Blessed be,
