Berättelsen om sommarstugan I

Berättelsen om sommarstugan började redan för 56 år sedan. Då bestämde sig mina morföräldrar för att de ville bygga en stuga just här. På en liten höjd i skogsbrynet nära en stor sjö. Jag skulle gissa att min mormor var drivande i projektet. Det var hon nämligen ofta – som t ex när de byggde sitt dåvarande hus.

Så vitt vi vet är bilden ovan det första fotot från platsen. Det föreställer en varm och solig sommardag 1968.

I omvärlden var det oroligt. Vietnamkriget pågick för fullt. Här i Sverige hade landets studenter, liksom studenter i andra länder, rest sig mot sociala orättvisor i samhället. Kårhusockupationen hade genomförts och Grupp 8 bildades. I april hade Martin Luther King mördats i USA och i juni denna sommar, mördas även Robert Kennedy. Kanske var det kaotiska världsläget en av anledningarna till att familjen längtade efter en lugn och vacker plats i naturen att vara på?

Foto: Eva, sommaren 1968.

Mina morföräldrar röjde plats för stugan på en 2000m2 stor yta av det som tidigare varit skog. Min mor, som troligen tagit bilden, hennes bror och min far hjälpte till att rensa bort fällda björkar och granar från platsen där stugan skulle byggas.

Jag är så tacksam för allt arbete som gjorts av dem som har varit här före mig. Nu är det min tur att lära mig att ta hand om denna lilla bit av jorden. Både praktiskt och magiskt.

Sjödalsstugan Nr. 5 S

Redan samma vinter, i november 1968 rullade en lastbil in på den förberedda tomten med det i stort sett färdigkapade virket.

Fotograf okänd. November 1968.

Även om stugan kom i form av en byggsats måste det ha varit en utmaning att bygga ihop den där ute i skogen. Helt utan el eller vatten. Men så har ju å andra sidan människor byggt sina hus under större delen av historien.

Fotograf okänd. November 1968.

Platsen där stugan blev till ligger på en liten ås av berg och grus och med ett lite sankt parti nedanför. Med skogen bakom och bara 100 meter ner till sjön är läget helt perfekt. Tack vara att det inte är sjötomt ligger stugan nämligen lite skyddad från vinden, och vill man doppa sig, tar det bara ett par minuter så är man vid vattnet.

Fotograf okänd, November 1968.

Infarten till gården, ligger i väster, liksom huvudingången på stugan. I sydväst ligger en liten altan med anslutning till ytterdörren och åt söder finns både en altandörr och ett sovrumsfönster.

Baksidan på stugan, där det också byggdes en liten altan vätter åt öster. Idag finns där två dörrar ut mot altanen. En i köket och en i grovfarstun som ligger i anknytning till hallen och den främre ytterdörren. På norrsidan finns varken fönster eller dörrar.

En röd liten stuga med gröna knutar

Så stod den äntligen där – den lilla röda stugan med ljusgröna knutar och foder runt dörrar och förnster.

Fotograf okänd. Troligen sommaren 1969.

Jag har inte hört så mycket berättas om de där första åren. Denna bild kan vara från första sommaren. När stugan målades och det lades trätrall som en liten altan på framsidan.

Det är min far som står där och ser lite bestämd ut med armarna i kors. På trappen framför ytterdörren sitter morfar. Bakom honom har troligtvis mormor gömt sig för att inte vara med på kortet. Eller så är hon bara på väg att resa sig upp 🙂

Vinterbesök vid stugan

Uppenbarligen var mina blivande föräldrar där på besök under vintern därpå. Båda har tagit likadana bilder, där de poserar för varandra vid bilen framför stugan.

Foto: Mikko. Troligen vintern 1970.
Foto: Eva. Troligen vintern 1970.

Än så länge har jag bara hittat några ytterligare foton i diabildsformat, men dem har jag inte lyckats digitalisera ännu. Det finns en del bilder från familjens somrar vid stugan i gamla album. Berättelser därifrån vill jag också samla här. Jag tänker att det får bli ett projekt för nästa vinter, när det inte är lika mycket att göra vid stugan.

Stugan var faktiskt ganska fin med gröna knutar. Jag undrar när mina morföräldrar målade om dem? Så länge jag minns har de nämligen varit vita. Fortsättning följer på berättelsen om sommarstugan…


Månvarvets händelser

Det är fullmåne i Skytten idag och solen är fortfarande i Oxen. En astrolog jag följer på Youtubekanalen The Cosmic Guidance menar att denna fullmåne därför handlar om det materiella i våra liv – kroppen, saker, pengar, bostad…

Hon föreslår några frågor att meditera över eller skapa cermoni kring: Vad hindrar mig att nå överflöd på de områden där jag vill ha det? Eller att lyckas förverkliga det jag strävar efter? Vad kan göras för att förändra? På vilket sätt saboterar jag för mig själv att uppnå det jag önskar? Vilka mönster behöver brytas?

Jag tänker ta med mig frågan om självsabotage för att drömma på inatt, och hur jag kan skapa hållbara hälsosamma vanor som bidrar till att min kropp blir stark, smidig och frisk på lång sikt.

night, darkness, dusk-4610303.jpg
Bild: Pixabay.
Vad har hänt vid stugan under månvarvet?

Som jag skrivit tidigare här i bloggen summerar jag vid fullmåne vad som hänt hittills under innevarande månvarv. Det är ju bara två veckor sedan nymåne, men lite har ändå hunnit ske:

Min far har klippt klart granhäcken och jag har räfsat undan det mesta av klippet. Mor och jag har också hunnit klippa gräset en gång var de senaste två veckorna. Det växer fort nu!

Jag har planterat några små Vallörtplantor och en hallonplanta vid stugan som jag flyttat från gården vid huset där jag bor. Eftersom det varit så varmt och torrt la jag senare på gräsklipp runt plantorna för att bibehålla fukten i jorden bättre och som jordförbättring.

Vallört. Foto: Sofia Magdalena, 2024.

Slutligen har jag fyndat en perfekt liten bäddsoffa för bara 450kr via Fb-Marketplace. Jag har kört ner den till stugan för förvaring i ”Lillstugan” (som just nu är ett förråd) i väntan på att den ska få sin rätta plats.

Bäddsoffa på väg till stugan. Foto: Sofia Magdalena, 2024.

Det känns som om allt händer så snabbt nu i naturen. För varje gång jag besöker stugan blommar något nytt och något annan har blommat över. Nu senast hade Syrenen slagit ut och spred en ljuvlig doft vid altanen på framsidan.

Som avslutning…

Kopparödla. Foto: Sofia Magdalena, 2024.

…kan jag presentera ännu en ny vän vid stugan: En liten Kopparödla som jag försiktigt motade bort från grusvägen med en pinne för att den inte skulle bli påkörd. Hen blev ganska grinig på mig, men ringlade sen vidare i gräset vid vägkanten <3


Känner du också till berättelsen om din sommarstuga? Dela gärna den i kommentarerna!

Om du tror att innehållet kan vara till glädje för någon mer: Dela inlägget i dina sociala medier!

Blessed be,

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen