Haggans tid

Från Samhain och nymånen i Skorpionen, har vi nu vandrat in i Haggans tid. En tid för att blicka inåt och för att möta det som känns obehagligt eller skrämmande i oss själva eller i våra liv. Men även för att stärka relationen med våra döda förlevande.

Vad är det som skaver inuti och som vi behöver ta hand om, nu när mörkret övervinner ljuset och allt mer av dygnet bäddar in oss i skymning, kväll och natt?

För mig har de senaste veckorna varit tunga. Inte för att det egentligen skett något som tynger mig, utan för att jag varit så in i märgen trött. Jag har haft liknande perioder förut. Vissa som gått över av sig själva och andra som krävt sjukskrivning och behandling av olika slag. Denna gång vill det liksom inte ge med sig.

Fysiologiskt så klev jag in i haggans tid redan för fem år sedan när jag slutade blöda. Jag är alltså postmenopaus sedan fyra år nu, med den hormonella förändringen det har betytt. Som mindre energireserv, torr hud, sämre korttidsminne och viktökning. Troligen har min känslighet för yttre stressorer delvis med det att göra.

Läkaren jag kontaktade såg inget onormalt i mina prover. Hon bedömde därför tröttheten och de ihållande luftvägsbesvären jag haft sen i somras, som resultat av utmattningssyndrom och depression.

Jag har misstänkt något liknande själv också, men tyckte att det var hanterbart tills för två veckor sedan. Då brände jag slut på mer energi än jag hade genom att resa bort och umgås med vänner en helg, utan möjlighet att ta tid att gå undan och vila.

Men ska jag vara ärlig så har det märkts länge på hur stökigt och smutsigt jag haft det hemma de senaste månaderna och hur jag inte heller har orkat planera och lagat näringsrik och varierad mat…

Efter två veckor av heltidssjukskrivning kommer jag nu att börja jobba hälften av mina ordinarie 75%. För att klara det och få en stabilare energinivå kommer jag även att använda en medicin jag vet fungerar. Det är som det är.

Så när jag tittar inuti just nu för att belysa det jag inte ville kännas vid – ser jag utmattning, depression och ett eftersatt hem.

Haggans tid inleddes som sagt vid Samhain. Häxornas nyår och tiden då slöjan mellan levande och döda är som tunnast. En tid då det kan vara extra gynnsamt att kommunicera både med andehjälpare och med de döda.

Jag skiftade mitt altare hemma. Där placerade jag min målning av den mörka gudinnan från Haggans Årshjul 2022-2023. Mitt firande pågick lågmält, i flera dagar.

Först med en ceremoni hemma där jag uppmärksammade Haggan och mina döda förlevande genom att tända ljus och bränna Grankåda som offer.

Sedan genom att jag tog mig till gravarna för min yngre syster Johanna som dog som spädbarn för 50 år sen, och mina morföräldrar. Alla tre är begravda på kyrkogårdar i min hemkommun. Övriga döda släktingar och vänner tände jag istället ljus för hemma.

Jag var också i stugan och ordnade altaret där. Sen eldade jag i kaminen och fixade lite ute inför vintern. Bland annat eldade jag upp allt ris och all vass som legat i högar vis stranden.

Under mitt år med Haggans Årshjul var det särskilt två av de som räknas till de mörka gudinnorna som fångade min uppmärksamhet. Hel och Cailleach.

Jag ska försöka ge en liten inblick i vem Hel är för mig här. Cailleach, är en av de stora keltiska gudinnorna som bland annat kan beskrivas som kylans och vindarnas gudinna. Henne återkommer jag till i ett blogginlägg längre fram.

Hel är en gudinna som fascinerar mig på flera sätt. Framför allt om vi ser bortom de patriarkala tolkningarna, som etablerades under vikingatiden. Tolkningar som sedan omformades ytterligare av det kristna prästerskapet. Benämningen Helvetet kan t ex kopplas dit. Enligt upphovspersonerna till sidan Mytologi.nu beskrivs Hel på följande sätt:

”Hel är dödsrikets härskarinna i den fornnordiska mytologin. Hon uppehåller sig i Helheim tillsammans med de döda (de som inte stupat på slagfältet och förts till Valhall/…/). Enligt vissa fornnordiska källor var dödsriket en del av Nifelheim, skuggvärlden där ständig kyla råder”.

I min målning ovan tänker jag mig att detta är en sida av Hel, som behöver få plats i både mitt liv och i kulturen. Ser vi till en alternativ, gudinnefeministisk tolkning av Hel, kan hennes namn dock snarare kopplas till ordet hel, som i att vara hel – eller att hela.

Feministiska religionshistoriker föreslår att vi kan anta att Hel var en av de ’stora gudinnor’. Någon som likt Frö/a (Freja) hade betydelse för dåtidens människor genom hela födelse – liv – död – återfödelse – cykeln. Inte som hon senare beskrivits – enbart som härskare över dödsriket.

Ett exempel på en gudinnefeministisk tolkning görs av Sophie Bashford. Hon beskriver Hel som ”Helare av Själar”. Hon skriver att Hel håller öppen porten mellan jordiska och andliga dimensioner och att hon hjälper oss att se att döden och avslut är naturliga delar av tillvaron. Vidare skriver hon att Hels visdom lindrar vår rädsla för att släppa taget och stöder processer av fysisk, känslomässig och andlig frigörelse.

Som en del av kursen Runornas Årshjul 2024-2025 arbetar vi just nu med runan ᛖ – Ehwaz – Hästrunan. Det är en runa som bland annat kan fungera som hjälp vid själsresor. Som en del av min Samhain ceremoni tillverkade jag nu äntligen ett eget runset i enträ <3 En av de övningar som ingår är att resa med runan ᛖ för att möta en förlevande som är till hjälp i mitt nuvarande liv.

Ordet förlevande är en könsneutral form av förfader och förmoder. I mitt fall fick jag genom en guidad trumresa möta en förmoder på farmors blodlinje. Det var ett fint möte fullt av kärlek och glädje.

Efter mötet kände jag en stark önskan att bygga goda relationer till förlevande i alla mina fyra blodslinjer. Jag vill även bidra till läkning där det behövs.

Jag har släktforskat till och från i drygt tjugo år. Därför har jag ganska bra koll på min släkt några generationer tillbaka. Tack vare DNA-forskning har jag också hittat nu levande släktingar på min farfars sida i bl a Nordamerika.

Det finns mycket ”genealogisk trauma” (i brist på ett bättre ord) som behöver läka i min familjs historia. Jag tror även att det kan vara trauman som fortsatt spelar roll i både min och min närmaste familjs liv.

Vildmedicin hänvisar i kursmaterialet till Daniel Foor som kallar sig ”ritualist” och lärare. Han har en doktorsexamen i psykologi och skrev 2017 boken Ancestral Medicine – Rituals for Personal and Family Healing.

Detta är något jag kommer att arbeta vidare med under året. Helt säkert kommer jag att dela med mig om mer av det här i bloggen så småningom.

Inspirerad av säsongen har jag skapat en vägledd trumresa till ’Hels rike’. Det är en resa som du kan göra för att få veta om och i så fall vad som kan behöva läka i ditt liv. Antingen idag, eller förknippat med tidigare generationers trauman. Hel kan här ge dig insikt om vad som kan göras för att bidra till läkande.

Det är en kort meditation på ca tio minuter som jag länkat till i CaMPs senaste nyhetsbrev. Kanske är du intresserad av att prova på? Om du börjar prenumerera idag får du i så fall tillgång till tidigare nyhetsbrev HÄR med hjälp av ett lösenord.

---

Hur firade du Samhain och hur ser din relation till dina förlevande ut? Har du några egna traditioner som du vill dela med dig av? Skriv gärna i kommentarerna!

Tror du att innehållet kan vara till glädje för någon mer? Dela gärna inlägget i dina sociala medier och följ CaMP på Instagram!

Blessed be,