Sommarsolståndet, eller Litha, infaller när solen står som högst på himlen och dagen är som längst. I många hedniska traditioner ses detta som en höjdpunkt för solens och eldens kraft – en tid för blomning, firande och vitalitet. Men det är också en vändpunkt. Från och med nu blir dagarna åter långsamt kortare. Ljuset kulminerar, och mörkret börjar återvända.
I Avalontraditionen betraktar en denna tid som vattnets, källornas, de heliga brunnarnas och de inre landskapens tid. Jag ser det inte som en motsättning. Min känsla är att Litha eller sommarsolståndet, rymmer både eldens och vattnets energier och att elementen balanserar varandra. Yttre expansion och kraft genom elden och inre flöde och läkande genom vattnet.
Litha och sommarsolståndet
Ordet Litha är inte ett gammalt nordiskt namn. Det har främst blivit populärt genom nyhedniska traditioner som Wicca, skapade under 1900-talet. Aidan Kelly, var en av dem som spred namnet, då han utvecklade en version av Årshjulet där han använde Litha som namn på sommarsolståndet.
Inspirationen kom från den anglosaxiska kalendern. Där kallades juni månad för Ærra Līða (före-Litha) och juli för Æftera Līða (efter-Litha), enligt den engelske munken Beda. Exakt vad Līða betydde är inte helt klart, men det kan ha koppling till milda sommarvindar och sjöfart.
Berättelser och symbolik vid sommarsolståndet från Keltiska och Avalonska traditioner
Någon specifik myt kopplad just till namnet Litha finns inte så vitt jag vet. Däremot finns berättelser kopplade till sommarsolståndet och dess symbolik i många traditioner. I keltisk mytologi finns det en berättelse om två bröder, ett tvillingpar. Den ena var Ekens kung och den andre var Järnekskungen. De symboliserar då årets ljusa och mörka halva. Vid vintersolståndet besegrar Ekens kung sin bror och dagarna blir längre. Nu vid sommarsolståndet vänder balansen igen. Järnekskungen vinner och dagarna börjar sakta bli kortare. Det är inte en berättelse om en kamp mellan gott och ont, utan om balans. En påminnelse om att när ljuset är som starkast, finns där redan ett frö till mörker, och likaså att det i mörkret finns ett löfte om att ljuset ska återvända.
I Avalontraditionen står Gudinnan i centrum genom alla årets växlingar. Här tolkas sommarsolståndet på ett annat sätt än i Wicca och många dualistiska system. Prästinnor som är inspirerade av Kathy Jones, firar denna tid som en högtid för Vattengudinnan Domnu. Men även för Lady of the Holy Springs and Wells och Lady of the Lake . Det är här Gudinnans vattenaspekt som öppnar portar till inre riken och helande krafter. Gudinnan firas inte enbart som livets blomning, utan också som den djupa källa vi alla återvänder till och hämtar näring ur. Du kan läsa mer på sidan: Glastonbury Goddess Temple
Nytolkningar av Nordiska Gudinnemyter och Sommarsolståndet
Det finns också en annan levande tolkning av sommarsolståndet som har vuxit fram i den svenska gudinnerörelsen, som ofta är inspirerad av både Avalontraditionen och nordiska myter. Vissa (som jag själv) firar denna tid som ett möte mellan eld och vatten, och som en tid då Gudinnan visar sig i både sin sol/eldaspekt och vattenaspekt.
I Avaloninspirerade svenska cirklar, där prästinnor är utbildare i Glastonbury, har Ran, havets gudinna i fornnordisk myt, och hennes nio döttrar blivit viktiga vid sommarsolståndet. De firar vattnets kraft bl a som livets djupa flöde och som helande närvaro. Det finns mycket att berätta om Ran och hennes döttrar, men som inspiration vill jag tipsa om att titta på Henriette Ousbäcks konstnärliga broderi-tolkning av ”Randöttrarna”.
Det finns andra svenska traditioner, såsom en variant av det nordiska årshjulet kopplat till nordiska gudinnorna. Författaren och prästinnan Sofia Karin Axelsson lyfter fram att vi kan fira Sunna, en fornnordisk solgudinna, vid denna tid. I sin bok Nordiska gudinnor – vardagsmagi för dagens kvinnor (2013), tillägnar hon sedan högtiden efter sommarsolståndet till Ran.
Solens zenit är en tid av skaparkraft, glädje och livets blomning. Samtidigt berättar vissa myter, både gamla och nyskapade, en visdom om att även solen behöver sin vila. Det finns t ex myter besläktade med slaviska och baltiska solritualer, om hur en solgudinna lik Sunna, vilar i vattnets rike under tre dagar vid sommarsolståndet, innan hon åter reser sig och vandrar mot hösten och vintern. Detta motiv är speglar hur solen astronomiskt ”står stilla” vid solstånden. I nordiska nytolkande gudinnetradition kan alltså både eld och vatten vara närvarande vid sommarsolståndet.
Hur kan vi fira sommarsolståndet?
Hur kan vi fira denna tröskeltid då ljuset står som högst och solen vänder? Här är några sätt jag använt, inspirerade av nordiska och gudinnecentrerade traditioner:
Eld och vatten – de två elementen vid solståndet
Jag firar alltså denna tid som ett möte mellan eld och vatten, där gudinnan är närvarande i båda elementen. Om det känns rätt för dig också har jag några idéer du kan väva ditt eget firande med:
Eld:
- Tänd levande ljus (guld, rött eller vitt) som symbol för solen och den skapande kraften.
- Om möjlighet finns: samlas runt en eld utomhus. Eller kanske vid en eldstad inomhus.
Vatten:
- Placera en skål med rent vatten eller vatten från en källa eller sjö på altaret. Lägg blommor eller örter som bär på egenskaper du medvetet vill använda i vattnet. Doppa sen händerna i vattnet och välsigna dig själv (och ev. andra som är med), eller droppa vatten runt altaret som en helig handling.
- Just i år (2025) bjöd flera prästinnor och häxor i Sverige, bland annat Korpmor, in till att var och en på egen hand eller tillsammans utöva magisk aktivism genom att i den form som passade en bäst, hålla en vatten-ceremoni för fred i Palestina och i hela världen.
Föremål och symboler till altaret
Om du liksom jag har ett altare som du använder i din magiska praktik, har du kanske redan egna tankar om vad som kan vara passande att ha på det just vid Litha/sommarsolståndet. Men här kommer ändå några tips på föremål och symboler som jag använder.
- En skål med vatten, ev. dekorerad med stenar eller snäckor.
- Ett eller flera levande ljus i solens färger.
- Färska blommor — gärna sommarblomster som du plockat själv.
- Örter för hälsa och beskydd, som t.ex. Johannesört, rölleka, gråbo, älgört. De örter vi plockar denna dag anses traditionellt vara extra potenta.
- Symbol/er för Gudinnan. Till exempel en bild, statyett eller något som du upplever bär hennes energi — t.ex. Sunna (solens gudinna), Ran (havets gudinna), Päivätär (solens dotter) eller Beaivi (samisk solgudinna).
- Kristaller: bärnsten, citrin, karneol, solsten, månsten.
Frågor för reflektion vid tiden omkring Litha
Sommarsolståndet bjuder in till både firande och eftertanke. Nu när ljuset står som högst och året vänder, kan vi stanna upp en stund och lyssna inåt. Här är några frågor du kan ta med dig ut i naturen, till ditt altare eller till dagboken:
- Vad i mitt liv blommar just nu? Vad har jag skapat, vårdat eller låtit växa?
- Vad i mig längtar efter att släppas fritt, eller att få vila?
- Var i mitt liv behövs eld – mod, energi, närvaro och var behövs vatten – stillhet, känslor, läkande, flöde?
Du kan skriva fritt, meditera på frågorna, eller ta med dem ut på en spånads-promenad i naturen för att få svar. Oavsett hur du firar, så kan du låta det här vara en tid då du säger ja till din egen inre eld, men också till behovet av vila som kanske gör sig påmint.
Som avslutning…
Hoppas jag att du haft ett fint Litha eller sommarsolståndsfirande och att du hittat något du har glädje av här i bloggen!
Brukar du fira Litha, Sommarsolståndet, Solvändan eller något motsvarande? Vilka traditioner inspirerar dig? Skriv gärna i kommentarerna!
Tror du att innehållet kan vara till glädje för någon mer? Dela gärna inlägget i dina sociala medier och följ CaMP på Instagram!
Blessed be,
