Mitt första år med stuga är snart slut!

Mitt första år med stuga är snart slut och det är dags att summera året som gått. Jag är så glad och tacksam för att jag hade ork och inspiration till att skapa den här hemsidan och instagramkontot kopplat till Creating a Magical Place (CaMP) i januari i år.

Det betyder att jag har kunnat dokumentera, samla och dela mina erfarenheter på ett sätt som inte varit möjligt annars. Det har också hjälpt mig att följa årshjulet och månens olika faser i en vardag som stundtals varit känslomässigt påfrestande.

Jag ser det som att detta mitt första stugår innehållit framför allt tre stora teman: Återförening med familj och förlevande, Praktiska och tekniska lärdomar och Tid och plats för vardagsmagi. Gemensamt för dem alla är att de på olika sätt hjälpt mig utveckla mitt tålamod och min tillit.

Mitt engagemang vid sommarstugan i år började ju egentligen innan jag blev dess ägare. Tack vare att min mor ägde stugan och min far skötte mycket av det praktiska där, behövde jag redan innan snön försvunnit börja planera tillsammans med dem. Vi gjorde upp en grovplanering som gick ut på att stugan skulle vara tömd och jag skulle kunna börja renovera vid midsommar.

Men under våren drabbades vår familj plötsligt av ett cancerbesked. Min far diagnostiserades med cancer i bukspottkörteln och våra liv fylldes av oro inför framtiden och återkommande tider för behandling, uppföljningar och ytterligare behandlingar.

Den tid som skulle bli fylld av glädje och visioner, blev istället något annat. Men jag tror att vårt gemensamma arbete med att tömma stugan och alla dagar vi ägnade där tillsammans under sommaren, gav oss möjligheten att samlas kring något meningsfullt mitt i all osäkerhet. Något annat än sjukdom och oro. Trots sin sjukdom och cytostatikabehandling har min far tack och lov dessutom hittills mått väldigt bra. Och även om vi gråtit ibland så har vi också fyllt stugan med mer skratt och gemenskap än på många år.

Jag har hela tiden haft känslan av att min mormor och morfar, som byggde stugan, funnits närvarande där. Vid ett tillfälle när jag röjde och städade i vardagsrummet, började en lampa blinka i hallen. Jag kände tydligt att det var mormor som ville göra sig påmind. Min mor har haft svårt att släppa taget om henne och jag misstänker att det också gjort att hon inte velat förändra något i stugan under de dryga 15 år sedan mormor dog.

När jag nu kände hennes närvaro, sa jag högt och bestämt till mormor att jag kommer att ta hand om stugan, men att jag måste få göra som jag vill och att hon måste lita på att det blir bra. Även om det inte blir som hon hade tänkt sig. Lampan blinkade inte igen och jag kände att det gick lättare att rensa ut det som var kvar efter det.

Ibland behöver vi sätta gränser för hur mycket inflytande vi omedvetet ger älskade personer från det förflutna över livet här och nu. Det finns kärleksfulla sätt att visa dem respekt och omtanke som hedrar både deras och våra egna liv. Till exempel genom att skapa ett altare tillägnat dem – eller att på olika sätt lära sig mer om det liv och den kultur som de varit en del av.

Det dröjde ända till i september innan Skatteverket hade registrerat mig som ny ägare. Men nu har jag det på papper 😊 Något som krävt mer tålamod och tillit var en långdragen juridisk tvist mellan områdets arrendatorer och jordägaren gällande vad som kunde anses vara en rimlig höjning av arrendet. Tvisten har pågått i tre år och blev äntligen klar i slutet av oktober.

Tack och lov beslutade såväl Arrendenämnden som Hovrätten till vår (arrendatorernas) fördel! Annars hade mina ekonomiska förutsättningar för att rusta upp stugan kommande år sett ganska dystra ut. Nu höjs arrendet baserat på konsumentprisindex varje år. Jag har försökt räkna ut var nästa års arrende landar genom att titta på den här sidan.

Om det stämmer att en ska dividera 2024 års index med index för året innan avtalet trädde i kraft (2021) så kommer arrendet att bli ca 20 000kr för 2025. Det är stor skillnad från de 12 000 kr per år som gällde föregående avtalsperiod och nästan lika mycket som jordägaren krävde från början. Men det hade förstås varit stor skillnad om perioden börjat med ett arrende på 22 000 och sedan höjts enligt KPI varje år sedan dess.

En sak som känts väldigt bra är att jag lyckades ordna både rinnande vatten i köket och tunnor att samla regnvatten i under sommaren. I båda fallen började jag med att leta tips och erfarenheter på Youtube och skissa och skriva upp vad som behövdes i min ”stugbok”.

Efter att ha tittat på ett antal märkliga snubbar som löste sina vattensystem på mer extrema sätt än jag var intresserad av så hittade jag några bra konkreta videor. De som verkligen hjälpte mig var videor gjorda av kvinnor som antingen levde ’off grid’ eller i en liten husbil.

Jag hittade det mesta som behövdes på Biltema, och bestämde mig för att köpa deras billigare fotpump istället för en likadan dyrare som såldes av ett båtföretag. Vi får se nästa sommar om det var ett smart val eller inte. Den av slangarna som leder vatten från en dunk har vikt sig lite strax utanför där den sitter fäst vid pumpen, så det behöver jag fixa till inför nästa säsong.

Vattentunnorna jag köpte valde jag för att det följde med tappkran och kopplingar till stuprännorna. Jag har dock insett redan denna sommar att kopplingarna till stuprören är av alldeles för billig kvalitét och svåra att justera nu inför vintern t ex. Men så länge de gör jobbet så behåller jag dem. Går de sönder får jag leta en ny lösning. Själva tunnorna hoppas jag ska hålla länge i vilket fall.

Jag hade storslagna planer när det gällde målning invändigt i år och köpte som jag skrivit om tidigare en stor (5-liters) burk med äggoljetempera-lasyr för att måla taken med. Sen kom livet emellan och månaderna gick… När jag väl öppnade burken luktade den lite som ruttna ägg, så där försvann 2500 kronor ner i en grop i marken. Nästa gång får det bli en mindre burk åt gången.

Bättre gick det då med linoljefärgen till fönster och dörrar. Jag hittade en perfekt grön som kallas ”Grön Jord” hos Ovolin. Den var supersmidig att måla med och täckte redan andra lagret. Första lagret spädde jag med 20% lacknafta och redan då täckte det väldigt bra. Resultatet gjorde stor skillnad och de gröna dörrarna känns mycket mer välkomnande än de bruna.

Nästa sommar behöver jag måla klart den röda fasaden på huvudstugan. Det bär mig emot att använda vanlig ”plastfärg”, men den är redan inköpt sen tidigare och mina föräldrar har målat halva stugan. Så att byta till linoljefärg på fasaden blir ett projekt längre fram. Kanske byter jag då även kulör…

Nu när mitt första år med stuga snart är slut kan jag konstatera att det blev ganska händelserikt när det gäller trädgården. Det var så kul att köpa in kryddväxter, jordgubbar och buskar. Men sen tog det lång tid innan allt kom ner i jorden. Nu sitter i alla fall allt samlat i rabatten jag grävt iordning på framsidan av stugan. Och tack vare avverkningen av två stora björkar, hade jag flis att täcka runt om växterna med.

Avverkningen var ett spännande kapitel. Jag är väldigt imponerad av arboristerna som var här och hur snabbt och effektivt de arbetade. Ingenting hamnade på fel ställe under fällningen och efter några timmar låg där ett antal kubbar att göra ved av och två rejäla högar med flis. Någon dag därpå togs den ena stubben bort med hjälp av en stubbfräs.

Min far och mor erbjöd sig komma till stugan med en vedkap ett par veckor senare. Och efter två dagars arbete hade jag också en hel massa ved färdig att stapla.

Sen hann det nästan bli vinter innan jag staplat den färdigt, men det blev en fin stapel med rundad topp, precis som min farmor och senare min faster brukade göra <3

---

Att skapa en magisk plats är ju hela syftet med att jag tagit över stugan. Men med det menar jag inte att platsen saknar magi. Just nu och säkert en lång tid framåt, handlar det snarare om att jag behöver återfinna och skapa relation till platsens ande och dess olika invånare. Både levande i denna verklighet och i icke-ordinära verkligheter.

Ett konkret sätt att hedra och skapa kontakt med platsen har varit att fira årshjulets högtider i stugan. När jag ordnat plats för ett altare i den stora sekretär/byrå som redan fanns i stugan blev det en naturlig utgångspunkt att använda. Byrån är ett arv efter min morfars farfar förresten. Där har jag offrat rökelse och växter och där har jag tillbett Modergudinnan och de gudinnor som jag förknippar med olika högtider.

Att ha så nära till en strand vid en stor sjö är magiskt i sig. Det har gett mig möjlighet att använda stranden som en plats för att kommunicera med andevärlden. Där har jag bland annat firat fullmånen vid en eld, med trumman och ett fullmånebad, tillsammans med en av mina vänner.

Det bor många olika sorters fåglar vid stugan: Lövsångare, Gransångare, Svarthätta, Bofink, Koltrast och andra småfåglar som sjungit så vackert hela sommaren. Men där bor även kråkor och korpar i närheten som ropar då och då. Under sommaren flög ett gäng skränande vildgäss fram och tillbaka över stugan vid ungefär samma klockslag varje dag. Jag ser mycket fram emot att lära känna dessa flygande invånare bättre nästa sommar.

Under hösten skaffade jag en övervakningskamera som drivs av en solpanel. Lite för att ha koll på eventuella människobesökande förstås. Men kanske mest för att jag var nyfiken på vilka djur som rör sig runt stugan. Tack vare det har jag nu sett både en råbock och en rådjurshona som passerar gården ibland. Och härom kvällen tror jag att en katt smög förbi. Kanske hade den hört talas om att det bor möss och ormar under altanen?

Bland växterna på gården som jag fått kontakt med så är kanske träden de som är tydligast. Där växer många björkar, några tallar och några granar. Men även rönn, ek och sälj. Jag kommer att ta ner de stora granarna som nu tar allt för mycket av morgonens solljus och kanske ett par av tallarna och några björkar. Tanken är ju att succesivt plantera in buskar och träd med ätliga frukter och nötter. Men jag vill göra det med hänsyn och med så mycket i samråd med platsens rådare som det går. Därför har jag nu skapat ett litet altare på baksidan där jag offrar lite frön och nötter och annat som inte är skadligt för djuren som finns där.

Mitt första år med stuga är snart slut och ett nytt tar sin början. Vad jag vill åstadkomma under det kommande året tänker jag återkomma till i ett inlägg längre fram. Det viktigaste jag tar med mig från året som gått och som även kan var ett råd jag kan ge dig som just ska köpa en sommarstuga – är att skynda långsamt. Det är så lätt att bränna på med alla planer på en gång. Då blir det lätt en känsla av stress och misslyckande förknippat med stugan. Och det är vad jag minst av allt vill!

Om jag ändå ska sia något om framtiden så här på årets näst sista dag, så handlar mina visioner för nästa år om att fortsätta skapa bättre förutsättningar för gemenskap och längre vistelser i stugan, att fortsätta lägga grunden för min skogsträdgårdsodling – och att njuta mer av lugnet, närheten till vattnet och kontakten med naturen.

… är jag väldigt tacksam och glad för att jag fått möjlighet att ta över min mors och dessförinnan hennes föräldrars stuga. Jag har lärt mig en hel del på bara en sommar och lyckats skapa några små förändringar som gjort stor skillnad. Jag älskar min stuga så mycket och hoppas att den ska bli till glädje både för mig och många andra i framtiden.

Har du också blivit med stuga i år? Delar du några av mina erfarenheter eller har du upplevt något helt annat? Skriv gärna i kommentarerna!

Tror du att innehållet kan vara till glädje för någon mer? Dela gärna inlägget i dina sociala medier och följ CaMP på Instagram!

Blessed be,